Det var två verk på biennalen som jag fastnade speciellt för. Det ena var Victor Rosdahls grafiska målningar med sin svärta och grova uttryck. Det är något i hans bilder som talade till mig. Rosdahl synliggör orättvisor som finns i samhället med sina uttrycksfulla bilder. I de anar jag frågan-" Finns det någon framtidstro och vilken är den?" Jag upplever att målningarna vill visa allas rätt att ta plats, oavsett vem man är! Vi ser idag att klyftan blir allt större mellan de som har makt och de som inte har. Det finns något som ligger och pyr under ytan och kan när som helst blossa upp till uppror. Detta har vi redan sett exempel på detta bl.a. i Göteborg Backa och i Malmös förorter.Det andra verket som jag blev fullständigt tagen av var filmen "Better Life" av Isaac Julien. I första hand var det de vackra bilderna av ett stort dramatiskt hav och kontrasten till sos meddelandet från de förlista musselplockarna, och bilderna från för mig det exotiska Kina, som gjorde ett starkt intryck på mig. I filmen fanns det också något outtalat och dolt, som döden som lurar runt hörnet. Jag var en gång till i lördags och såg filmen blev återigen attraherad det starkt subtila och mjuka uttrycket i filmen. Jag hamnade i ett tillstånd av att tiden står still och jag reser med i filmens "icke tid".
Vi lever i en orolig tid med krig, svält, miljökatastrofer, främlingsfientlighet mm vilket man hittar spår i utställningens verk. Samtidigt kan jag skönja en viss optimism i det vackert visuella i en del verk. Vissa verk är tydligt politiska och som ibland kräver publikens delaktighet. Jag tänker bl.a på i "gruppkryp"- hur man handlar inom en gemenskap. Och att det händer saker med oss i horisontalläge, gör oss bl.a. mer sårbara. Man undersöker hur man upplever ett vertikalläge kontra ett horisontalläge med kroppen, rent fysiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar