Världskulturmuseet fredagen 23 september 2011

En eftermiddag i konstens, pedagogikens och kunskapens tecken. Vi lyssnar på Rasoul Nejadmehr som är forskare och konsulent i internationella frågor. Han talar ur ett filosofiskt perspektiv om konst, pedagogik och kunskap. Och Vien Trouong chef för en amerikansk organisation som arbetar med att förbättra människors liv genom en ekonomi som bygger på en hållbar energiförbrukning.
Efter dessa två föreläsare binder Fredrik ihop dagen, med en Workshop. Vi ställs inför en tankeresumé som handlar om "Hitta hem". Fredrik talar innan om samtidskonstens "tänk"- som ofta handlar om relationer, möten och dialoger. Det empatiska perspektivet. Han ställer frågan: "Hur överför man medkännande- det inkluderande? ( Sedan missade jag säkert något viktigt i Fredriks sammankoppling till konstnären Laurie Andersson och workshopen)
Men med hjälp av vax-och pastellkritor skulle vi med frottageteknik göra avtryck från någon plats på världskulturmuseet och berätta en historia utifrån ett av följande ord:
Den o-hemliga platsen
Tillfälligt hem
Hemma hemmet
Hemmet hem
Hemfridsbrottet
Det hemliga Hemmet
Vi var 3-5 stycken i varje grupp och fick 10 minuter på oss. Varje grupp redovisade sitt arbete. Slutresultaten var varierande, men alla berättade sin lilla historia tillsammans med frottageteckningarna. Återgen en övning att våga ge sig hän, tänka fritt och inte begränsa sig.

Asidement- mitt uppdrag för en dag

Min text


"Försök att inte säga något negativt om någon a) i en dag, b) i 45 dagar, c) i 3 månader. Se vad som händer i ditt liv"

Mina första tankar......

Min första tanke när jag såg texten var att den här texten inte kommer att bli lätt att visualisera. Hur ska jag kunna visualisera en sådan här text?
Ok. Jag slår upp ordet negativ och hittar några förklaringar och synonymer- nekande, avvisande, obefintlig, dåligt, pessimistisk inställning, uppgiven sinnesstämning, avsaknad av hopp. Motsatsen kan då bli- bejakande, inbjudande, viktig, bra, positiv inställning, hoppfull. Jag ser framför mig två människor framför mig. En som är fylld av negativa tankar och en som har en positiv livsinställning. Kanske jag kan ta självporträtt som visar hur tankarna påverkar en människa? Kanske kan jag göra den negativa bilden som ett gammat negativt foto? Och den positiva bilden lite mer färgglad. Kanske kan prova att ha samma bild fast olika bakgrunder. Provade att ta några porträtt med en webkamera (min systemkamera är på lagning) men tror inte att det kommer bli tydligt med vad jag vill visa. Lägger ner försöket.

Tankarna går vidare...

Jag börjar skriva ner en text som en person kan tänkas säga som talar negativt om en person. Fortsatte med att skriva ner vad en positiv person skulle ha sagt om han skulle ha samma meningar, men på ett positivt sätt. Satte mig åter framför webkameran och och läste upp mina texter och agerade som en positiv och en negativ person skulle ha gjort. Tänkte sedan klippa ihop det, så att klippen spelades upp efter varann i upprepade gånger. Jag började ont om tid, för att hinna färdigt och jag tyckte att det återigen inte blev tydligt vad jag ville ha sagt. Lägger ner försöket.

I bilen till träningen..

Fundera igen på texten och funderar igen på vad händer om man inte talar negativt om andra människor? Hur känns det? Tänkte på ord som upplyft, känner sig bra som människa, är en förebild och man ger något och får något tillbaka. Fick stanna bilden och teckna ner några bilder jag fått i huvudet. Gick sedan hem och gjorde den här teckningen.

På morgonen klockan 05.50....

Vaknade av att jag funderade på att man skulle kunna illustrera tiden i min text som en tabell. Tecknade en tabell som såg ut så här:

Några extra reflektioner......

Jag tyckte att min uppgift var svår. P.g.a av att den var en mer en tankeövning än en visuellt arbete. Kanske att jag begränsar mig är jag tänker att det ska vara visuellt. Det skulle kunna gestalats med intevju eller som en perfomance. Men där jag inte ännu med mina tankar. Jag önskar att kunna tänka friare.

Konstbiennalen- Pandemonium Art in a time of creativity fever

Det var två verk på biennalen som jag fastnade speciellt för. Det ena var Victor Rosdahls grafiska målningar med sin svärta och grova uttryck. Det är något i hans bilder som talade till mig. Rosdahl synliggör orättvisor som finns i samhället med sina uttrycksfulla bilder. I de anar jag frågan-" Finns det någon framtidstro och vilken är den?" Jag upplever att målningarna vill visa allas rätt att ta plats, oavsett vem man är! Vi ser idag att klyftan blir allt större mellan de som har makt och de som inte har. Det finns något som ligger och pyr under ytan och kan när som helst blossa upp till uppror. Detta har vi redan sett exempel på detta bl.a. i Göteborg Backa och i Malmös förorter.
Det andra verket som jag blev fullständigt tagen av var filmen "Better Life" av Isaac Julien. I första hand var det de vackra bilderna av ett stort dramatiskt hav och kontrasten till sos meddelandet från de förlista musselplockarna, och bilderna från för mig det exotiska Kina, som gjorde ett starkt intryck på mig. I filmen fanns det också något outtalat och dolt, som döden som lurar runt hörnet. Jag var en gång till i lördags och såg filmen blev återigen attraherad det starkt subtila och mjuka uttrycket i filmen. Jag hamnade i ett tillstånd av att tiden står still och jag reser med i filmens "icke tid".
Vi lever i en orolig tid med krig, svält, miljökatastrofer, främlingsfientlighet mm vilket man hittar spår i utställningens verk. Samtidigt kan jag skönja en viss optimism i det vackert visuella i en del verk. Vissa verk är tydligt politiska och som ibland kräver publikens delaktighet. Jag tänker bl.a på i "gruppkryp"- hur man  handlar inom en gemenskap. Och att det händer saker med oss i horisontalläge, gör oss bl.a. mer sårbara. Man undersöker hur man upplever ett vertikalläge kontra ett horisontalläge med kroppen, rent fysiskt.

En dag i Hammarkullen

Under en gråmulen dag fick lära känna Hammarkullens närmiljö genom att bl.a. samla och använda saker på som vi hittade till att skapa något som uppmanade till lek. Jag upplevde dagen som givande eftersom vi blev utmanade att använda vår fantasi, tänka kreativt och självständigt. Vi fick också vid ett flertal tillfällen till uppgift att teckna av de olika installationerna, ofta utan att titta på det vi tecknade. Jag märkte efter att vi tecknat ett tag, att mitt tecknande förändrades och jag började att känna mig friare och det blev roligare. Troligtvis hade jag lämnat min förnuftiga vänstra hjärnhalva och kopplat på högra hjärnhalvan.

Susanne slängde ur sig några frågor eller påstående under dagen som triggade mig. ”Hur värnar vi kreativiteten och fantasin i skolan? Vad har leken för betydelse för skapandet? Får man lov att misslyckas? Finns det utrymme i kursplanen för lek?
Jag blev ”triggad” p.g.a. att jag tror att tex leken och utrymmet att få misslyckas ibland glöms bort i strävan att följa kursplanens mål. Fokus ligger mer på hur man ska kunna mäta elevens olika förmågor och i slutändan sätta ett betyg. ( Hur tråkigt låter inte det?) Tyvärr kommer nog många gånger den skapande, fantasieggade delen och tiden man lägger på detta i skymundan.

Besök gärna min skolblogg "Bildrummet"

Under några år har jag haft en bildblogg på min skola. I den har jag lagt in elevers arbeten. Tanken var att bloggen bl.a. skulle fungera som en inspirationskälla för andra elever på skolan. Men den dokumenterar också mitt innehåll i undervisningen. Jag har även använt den till att lägga in filmer från youtube som vi använt i undervisningen. I bloggen finns det också länktips till olika sidor.http://skogsalv.blogspot.com/

Det sokratiska samtalet

Under några dagar har vi fått prova på att praktisera ett sokratiskt samtal. Till ett sokratiskt samtal valde jag en text Ur Lars Vilks bok "Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar" under rubriken "Exempel på konstprojekt " s.105. Kortfattat uppmanar texten till att studera och ta efter andras konstnärliga projektidéer för att få uppslag till egna. Vilks menar att det är viktigt att man studerar konstprojekten i praktiken, helst ska man vara på plats när projektet visas, annars får man ta del av dokumentationer och beskrivningar. Det finns tankar i texten om att det finns en risk att den som är mycket väl orienterad tappar sin självständighet, vilket Vilks inte själv tror. Hans rekommendation "är att ta alla chanser! Överge alla uppfattningar om att ha gjort göra allting själv för att det ska kännas riktigt". Han säger också att i ett konstnärligt projekt finns det inga krav på något speciellt arbetssätt att det ska fullföljas konsekvent, vilket det finns i andra discipliner. Viktigare menar han att skall ett projekt ha inslag av det absurda och obegripliga för att kallas intressant konst!?
Min inledande fråga till samtalet var:
Tror du att man kan förlora sin självständighet genom att bara titta på andras konstprojekt?
Jag fick respons från min grupp att den inledande fråga satte igång många frågor hos dem, precis som en inledande fråga ska.
Här följer några av mina tolkningsfrågor:
Vad skulle hända med konstprojekten om den allmänna regeln vara att man inte skulle ta efter andras projektidéer?
Idag finns det inga krav på att konstprojekt ska utföras på något speciellt sätt. Kan vem som helst göra konstnärliga projekt?
Är det viktigt att konstprojekt har inslag av absurditet och obegripligheter för att kunna kallas
intressant konst?
Mina sokratiska frågor:
Har vi tappat bort det genuina inom konsten?
Vem bestämmer vad konst är?
Varför ska man gå på konsthögskola? Är det nödvändigt?

De här dagarna har varit lärorika och intressanta. Det är absolut något som jag kommer ha användning för i skolan. Av erfarenhet vet jag att det svåraste i ett samtal kan vara att hitta de rätta följdfrågorna, om det t ex skulle bli motsättningar i samtalet, för att leda samtalet vidare.
Hur väl det sokratiska förhållningssättet eller metoden kommer att tas emot av eleverna kommer säkert att påverkas av hur säker jag själv känner mig med metoden, hur jag introducerar den och hur ofta jag praktiserar den med eleverna.

Att utforska det offentliga rummet

Kursmoment:
"Att undersöka och problematisera platsen mellan åsikt och handling i det offentliga rummet."

Min frågeställning i det här arbetet var att fundera på varför tiggarna från Östeuropa på något sätt både synliga och osynliga för oss i Göteborg? Vems är problemet? Bryr vi oss egentligen?
Jag ville med mitt arbete synliggöra tiggarna genom att konstruera en fiktiv tiggare utanför saluhallen i Linnéstaden. Jag skrev en skylt som det stod " Våga se! Skänk en tanke till Göteborgstiggarna. Bredvid gestalten fanns notesblock och penna, för att de förbi passerande skulle kunna skriva en tanke om detta problem.

Många stannade, tittade och läste. En invandrarman (faktiskt den enda som skrev) skrev " Det känns alltid bra att hjälpa andra när det behövs".

Mina egna reflektioner om att ställa ut:
Det var svårt för mig att stå för mitt arbete. Det var för kort för att hinna göra något mer genomtänkt.Det var svårare än jag trodde att få teorin till handling. Mina tankar verkade bättre i teorin än i pratiken. Tankarna blev mer synliga genom det praktiska arbetet.

De första dagarna på HDK